Stubb varnar: Europa har fem år på sig att rusta för sitt försvar

Fakta

• Alexander Stubb varnar att Europa har cirka fem år på sig att vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder.
• Stubb talade vid en konferens i Tjeckien om europeisk säkerhet i en tid av globalt kaos.
• Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 markerade slutet på den era som följde efter kalla kriget.
• Finland har en reserv på upp till 870 000 personer, som väntas överstiga en miljon år 2031.
• Estland har en mobiliseringspotential på nästan 20 procent av befolkningen, totalt upp till 230 000.
• Sverige utbildar cirka 8 000 värnpliktiga per år, jämfört med 22 000 i Finland.
• Tyskland siktar på en total truppstyrka på 460 000 senast 2033.
• En nordisk luftdivision inrättades 2025 vid det norska Joint Air Operation Centre i Bodø.

En femårsfrist för Europas säkerhet

Finlands president Alexander Stubb höll ett tal vid en konferens i Tjeckien på tisdagen, där han beskrev ett fönster på kanske fem år för Europa att vidta de åtgärder som krävs för kontinentens säkerhet. – Vi måste anpassa oss, sade Stubb. Han jämförde det nuvarande läget med slutet av kalla kriget, då Europa fattade rätt beslut genom att fördjupa integrationen och utvidga Europeiska unionen. – Nu är det ett liknande ögonblick, sade han. Stubb betonade att den era som inleddes efter kalla kriget, med en känsla av att världen öppnade sig, tog slut i februari 2022 när Ryssland invaderade Ukraina. – Nu accelererar den nya amerikanska administrationen förändringen. Europa måste fråga sig: vad håller vi på med? sade han. Han pekade på säkerhetspress från öster från Ryssland, som inte försvinner, och en förändrad transatlantisk relation där USA kräver att Europa tar mer ansvar för sin egen säkerhet.

USA:s illvilja och Europas nödvändiga omställning

Analytikern Minna Ålander vid Centrum för Östeuropastudier vid UI menar att bevisen på USA:s illvilja mot Europa har blivit överväldigande, vilket gör européerna överens om att kontinenten måste kunna försvara sig själv. Hon varnar för att det ur ett ryskt perspektiv inte är rationellt att vänta i fem år tills Europa har rustat upp. Därför måste Europa anta en mentalitet som går ut på att ”vi kör” även under ofullkomliga omständigheter. Polens premiärminister Donald Tusk har nyligen varnat för ett scenario där USA inte är redo att vara lojalt enligt Nato-avtalet. Han flaggade för att Ryssland skulle kunna attackera en allierad inom kort. USA:s tillbakadragande från Europa, i kombination med den nuvarande administrationens fientliga avsikter, utgör ett betydande dilemma för försvaret av Nordeuropa.

Nordisk militär kapacitet och personalbrist

Den nordiska regionen är relativt välutrustad militärt, men lider av personalbrist. Finland är det enda landet i Nordeuropa med en tillräckligt stor styrka, med en reserv på upp till 870 000 personer som väntas överstiga en miljon år 2031 när åldersgränsen för reservister höjs till 65 år. Estland har en total mobiliseringspotential på nästan 20 procent av befolkningen, upp till 230 000. Övriga nordiska länder ligger långt under 100 000 i mobiliseringspotential. Sverige, som återinförde selektiv, könsneutral värnplikt 2017, utbildar cirka 8 000 värnpliktiga per år, jämfört med 22 000 i Finland. Tyskland, med en 15 gånger större befolkning, siktar på en total truppstyrka på 460 000 senast 2033. Personalfrågan kan inte lösas snabbt, även om alla nordiska och baltiska länder nu har återinfört värnplikt i någon form.

Integration och samarbete som kompensation

De nordiska länderna har kompenserat för begränsade personalstyrkor genom ökat samarbete. Särskilt i Nordkalotten, som omfattar nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland, blir försvarsmakterna alltmer integrerade. Finlands och Sveriges anslutning till Nato öppnade för nya möjligheter inom regional militär integration, trots alliansens djupa kris. Flygvapnen har varit drivkrafter för integration, med ett gemensamt nordiskt luftoperationskoncept och en nordisk division som inrättades 2025 vid det norska Joint Air Operation Centre i Bodø. Natos nya markstyrka i Finland, under svenskt befäl med bidrag från nordiska länder samt Storbritannien, Frankrike och Italien, underlättar ökad övningsverksamhet och regional integration av marktrupper.

Maritimt samarbete och nordisk-baltisk samverkan

Inom det maritima området samarbetar Finland och Sverige nära i Östersjön. Norge har byggt strategiska partnerskap med Tyskland genom ett gemensamt ubåtsprojekt och med Storbritannien genom gemensam upphandling av fregatter. Det nordisk-baltiska samarbetet, NB8-formatet, har tagit betydande steg framåt sedan 2022 och blivit en framträdande röst i europeiska säkerhetsdebatter. De nordisk-baltiska länderna har gått i spetsen för europeiska insatser för att stödja Ukraina militärt. Danmark, Sverige och Norge hör till Ukrainas starkaste stödjare, både i förhållande till BNP och i absoluta tal. Den brittiskledda Joint Expeditionary Force (JEF), som omfattar de nordiska och baltiska länderna samt Nederländerna, är ett viktigt samarbete mellan likasinnade länder.

Konsekvenser av USA:s tillbakadragande

USA:s tillbakadragande från Europa förändrar radikalt försvarsplaneringen, särskilt i Arktis och Nordatlanten. De nordiska länderna har förberett sig på att hålla ställningarna tills amerikanska förstärkningar anländer, men nu ser det ut som att inga sådana förstärkningar kommer från Nordamerika, bortsett från vad Kanada kan bidra med. Detta innebär att Europa måste planera för ett försvar utan USA. Stubb underströk i sitt tal att Europa har verktygen för att hantera förändringen. Han kallade EU ”det största projektet som genomförts på 80 år” och menade att handel, teknologi och energi som tidigare förenade nu också är vapen. Han föreslog att Europa bör fördjupa och utöka samarbetet med västra Balkan, Ukraina, Moldavien, Island, Norge och Storbritannien, och att försvar nu borde vara EU:s huvudprojekt.

Vägen framåt: en ny mentalitet för Europa

Stubb betonade att Europa måste anpassa sig till en ny verklighet där den transatlantiska relationen förändras och USA har en annan inställning till samarbete, klimatförändringar och internationella regler. Han sade att Europa nu har ett tillfälle som inte kommer att vara länge – kanske fem år – och att rätt beslut måste fattas nu. Analytikern Ålander framhåller att Europa måste anta en mentalitet där man agerar även om omständigheterna inte är perfekta. Alla bidrag från USA är en extra bonus, men inte plan A. Det gäller även kärnvapenavskräckning. Europa kanske inte är helt redo att försvara sig utan USA, men kan behöva göra det ändå om det blir nödvändigt. De nordisk-baltiska länderna har visat vägen genom sitt stöd till Ukraina och sin integration, men frågan om personal och amerikanskt stöd kvarstår som avgörande utmaningar.

Sammanfattning

• Alexander Stubb varnar att Europa har cirka fem år på sig att stärka sitt försvar inför säkerhetspress från Ryssland och en förändrad transatlantisk relation.
• USA:s tillbakadragande från Europa tvingar kontinenten att planera för ett försvar utan amerikanska förstärkningar, vilket radikalt förändrar försvarsplaneringen i Arktis och Nordatlanten.
• Finland och Estland har betydande mobiliseringspotential, medan övriga nordiska länder lider av personalbrist som inte kan lösas snabbt.
• Nordisk militär integration, inklusive gemensamma luft- och markstyrkor samt maritimt samarbete, har ökat sedan Finlands och Sveriges Nato-anslutning.
• De nordisk-baltiska länderna har varit ledande i militärt stöd till Ukraina, både i absoluta tal och i förhållande till BNP.
• Europa måste anta en mentalitet där man agerar trots ofullkomliga omständigheter, och se USA:s bidrag som en bonus snarare än plan A.